Jag åkte till Cork
För två veckor sedan blev jag lite äventyrssugen och eftersom jag var ledig torsdag-fredag (som jag förövrigt har som mina standarddagar att ha ledigt nu för tiden för den som är nyfiken) och bussarna gick betydligt bättre än på helger bestämde jag mig för att åka till Cork. Att åka buss från Cong till Cork tar på en bra dag (alltså en vardag då det faktiskt går att åka buss öht) cirka sex timmar med väntetid mellan bussar osv. Så jag hade bara ungefär ett dygn totalt sett i staden, och ska jag vara ärlig gjorde jag väl kanske inte det mesta av det eftersom jag hade en alldeles fantastiskt skön säng i mitt hotellrum så det blev lite längre sovmorgon än planerat på fredagen.
Framför allt promenerade jag omkring i staden och bara tittade på byggnader, människor och i affärer. Det jag tycker är mest fantastiskt med Irland är att även om man åker till en relativt stor stad (Cork har ungefär 120 000 invånare) så känns det verkligen inte som det när man promererar omkring.
The Cathedral of St Mary and St Anne med klocktornet Shandon Bells. Jag hade väldigt gärna betalat de 5 € det kostar för att få klättra upp i tornet och se en fantastisk utsikt över Cork, men tyvärr hann jag inte dit innan det stängde på tordagen och nästa dag hann jag inte heller med det i rädsla för att missa bussen hem till Cong.
Största delen av den lilla tid jag hade på fredag förmiddag spenderade jag på en fantastisk loppmarknad/second hand-butik som heter Mother Jones Flea Market! Helt fantastiskt att bara gå och titta på gamla saker och njuta av den härliga atmosfären som fanns där. Även om jag inte köpte något den här gången tror jag garanterat att jag kommer titta in där igen om jag har vägarna förbi Cork någon mer gång!
I övrigt spederade jag mest bara tiden med att strosa omkring lite mer, leka turist, käka fish and chips och posta lite vykort.
Sen dess har det inte hänt så mycket mera spännande i mitt liv. Jobbet rullar på som vanligt, det blir lugnare och lugnare nu. Dock med undantag just för den här veckan eftersom amerikanerna firar thanksgiving och har skollov och reser och har sig. Så vi har haft väldans massa barn på jobbet i veckan vilket för det mesta är kul även om vissa är mer väluppfostrade än andra om man ska uttrycka sig milt. Eftersom vi har haft lite för lite utrustning sen alla de nya hästarna kom till stallet var det lite kaos en dag med ponnyserna med. Allihopa behövdes till olika ridturer, lektioner och ponnyridningar eftersom vi hade så mycket barn. Men vi hade bara fyra sadlar och träns till fem ponnyer, så mitt i alltihop fick Mary skynda hem och hämta en sprillans ny sadel som precis levererats..!
Igår kväll hände någonting annat som inte riktigt hör till vanligheterna. Tillsammans med Mary, Fiona och Eoin vad jag iväg på en Child Protective Course. Det är någonting som alla som på något sätt jobbar med barn måste ha i Irland. Den var väl egentligen mer anpassad för folk som jobbar ideellt i idrottsföreningar, och till stor del kunde jag mer relatera till det som sas utifrån att ha jobbat på ridskolan hemma i Lycksele än utifrån mitt jobb jag har nu. Det handlade väl mest om vikten av att ha bra policys och vem som har ansvar över barn då någonting händer osv, plus rätt mycket självklara saker som att man ska anmäla till socialen om man misstänker att ett barn man jobbar med far illa hemma tex. Eftersom vi har mycket aktiviteter för barn så måste alla som jobbar här ha kursen i alla fall, och då jag ändå kommer vara här så pass länge som jag ska så tyckte Mary att det var lika bra att jag gick den med.