Sara på Irland

Guinness

Guinness är stallets riktiga gentleman som tar hand om allt och alla. Han är 17 år nu och av rasen irish cob, som kanske är mer känd som tinkerhäst i Sverige. Guinness har varit i stallet hur länge som helst. Och även om han bara är runt 150 cm i mankhöjd eller så, så får han ofta bära lite tyngre gäster som kommer för att rida. Han är otroligt snäll, men kan ibland bli lite less på att konka runt på ovana ryttare, så någon gång per vecka minst ser vi till att han får komma ut och springa av sig antingen med en erfaren gäst eller genom att gå som guidehäst ett par turer. Om Guinness hade varit en människa föreställer jag mig honom som en gammal herre som spenderar mycket av sin tid sittandes i en stor fotölj framför en eldstad, läsandes en klassisk bok och med en monokel i ena ögat. Han skulle dock vara en av de där gubbarna som fortfarande har glimten i ögat och som älskar då barnbarnen kommer på besök så han får busa runt i en halvtimme innan han blir helt slut och måste vila. Exakt sån är Guinness nämligen, min första dag här tex så fick jag hoppa honom. Han tyckte det var extremt roligt och var hur taggad som helst, i 30 minuter. Sen tog orken slut och det var som att någon drog ut en kontakt i honom. Så han gillar verkligen att busa runt, men han vet när han har fått för mycket av det goda.

Rosie

Rosie är en welsh cob på 15 år. Hon är stallets tjejiga tjej, utan tvekan. Inte för att hon visar något vidare stohumör, men om hon hade varit en människa hade hon alltid haft håret fixat och naglarna målade. Rosie har fyra vita strumpor, och hon avskyr att gå genom lera då hon är ute på ridturer. Dessutom slår det aldrig fel – hon väntar alltid med att kissa tills vi kommer ut på de små skogsstigarna. Hon vet mycket väl att om hon skulle kissa på asfaltsvägen kommer det splittra kiss på hennes hovar. Innan Rosie köptes av företaget bodde hon i stallet som en privatponny. James, en 14-årig kille som har sin nya ponny Paul i stallet nu, ägde henne tidigare och brukade åka ut på rävjakt var och varannan helg med henne. Rosie är en extremt duktig hoppare och kan utan problem hoppa hinder på 1,20 m bara hon har en rutinerad ryttare som hjälper henne lite. Problemet var att James var så ung medan han hade henne så de funkade inte riktigt bra tillsammans, men James ville ändå inte sälja henne till främlingar, så nu jobbar hon som turridningshäst istället sen 3-4 år tillbaka.

Setanta

Setanta är en frieser och en av stallets nyare tillskott. Han är 5 år och kom till stallet för ca 4 månader sen tillsammans med Rio och Mondo. Innan de tre kom hit hade de nog aldrig sett en ridbana i hela sitt liv, och verkligen inga bommar. Så när man rider Setanta känner man verkligen att han är väldigt grön. Numera efter månader av träning kan han typ följa fyrkantspåret på raka linjer och om man har tur lyckas man med en någorlunda rak diagonal på en bra dag. Men Setanta blir verkligen bättre och bättre! Det har hänt att vi låtit duktiga gäster rida honom, men för det mesta går han som guidehäst. Inte för att han är tittig eller någonting sådant, han är bara väldigt kvick både mentalt och fysiskt, då och då spritter han till i små glädjeskutt då man är ute och rider och huvudet går för det mesta fram och tillbaka som om han var på en tennismatch – bara för att det finns så mycket spännande saker att titta på hela tiden. Men om han får några år på sig att växa till sig både i kroppen och knoppen så kommer han garanterat bli en fantastiskt snygg häst!

Rio

Rio är en 6-årig cobhäst, han är mindre än den typiska irish coben, så det är tveksamt om han är renrasig eller om han har någon typ av tyngre ponny inblandat i blodet. Han är i alla fall stjärnan av de tre som vi köpte tillsammans! Från att inte veta vad en volt var har han på fyra månader blivit otroligt fin att rida på ridbanan för lite mer erfarna ryttare. Fortfarande är han ju såklart grön, och man måste vara ganska stark för att orka räta upp honom då det blir lite vingligt. Höger galoppen har han rätt svårt för att ta fortfarande, och vi har inte låtit några gäster hoppa honom än bara för att det är så lätt att han börjar vägra eller springa vid sidan om man inte ramar in honom ordentligt. Men Rio har faktiskt de senaste veckorna gå på två olika ridlektioner med två ryttare som kommer regelbundet, och både ryttarna och Rio har skött det med bravur! Han kan vara lite lat då man rider honom, så man måste vara ganska bestämd. Så just nu när vi inte har så mycket gäster går han mest som guidehäst, men jag tror att han kommer få gå med både nybörjare och erfarna ryttare då vi börjar få fullt upp senare i vår igen. Rio är dessutom stallets hipster-häst med sin fantastiska mustasch.

Mondo

Mondo är stallets största häst och köptes in i syfte att ersätta deras gamla trotjänare Apollo som fick somna in i höstas eftersom han hade så ont i ryggen att han började snubbla ner på knä då han reds. Då det kommer stora, långa och därför också tunga män för att rida (eller bara allmänt tjocka amerikaner som borde inse att det inte är en bra idé om man varken kan ta sig upp eller ner från hästryggen utan hjälp) så blir det Mondos uppgift att konka runt på dem. Detta gör han redan med bravur även om han bara är 5 år gammal. Som jag skrev om häromdagen så bockade han av mig – vilket var konstigt. Men då och då får han sina ”yahoos” så vi är noga med att han ska få komma ut och galoppera av sig ordetnligt minst en gång i veckan, då gör han av med tillräckligt med energi för att kunna hålla sig i skinnet och skritta runt snällt i skogen med gästerna. Mondo är oftast troligt snäll och på gränsen till lat då det är nybörjare som rider honom. Sätter man upp en erfaran ryttare däremot, då har han hur roligt som helst och vill helst av allt springa om alla hästar framför honom.

 

Som i förra inlägget hade jag inte bra bilder på alla pållarna. Bilderna på Setanta och Mondo är fotade av Marine som var här tom december. Bilden på Rosie lånade jag från Ashford Castles hemsida och bilden på Guinness är från stallets hemsida.